Fult spel

USA:s primärvalcirkus fortsätter: på sistone har det cirkulerat en bild av Barack Obama iförd muslimska kläder när han besökte Kenya. Enligt källor ska bilden ha kommit från Clintonlägret, i vad man får anta är ett försök att svartmåla Obama som "hemlig muslim." Jag hoppas innerligen att det här slår tillbaka mot Clintonlägret, och att amerikanska folket inser att någon som ägnar sig åt sån här skrämselpropaganda är betydligt värre än alternativet.

På äldre dagar

Jaha, så var det återigen dags för ett-år-närmare-min-egen-död-dagen, eller födelsedagen som det vanligare brukar kallas. 28 år är jag idag, och rent spontant tycker jag att det känns misstänkt likt 27, fast det kanske tar ett tag att bli varm i kläderna. Evenemanget firades igår med speldag med vännerna (brädspel, alltså). Höjdpunkten var ett rejält parti Arkham Horror, ett mastodontspel i äkta Lovecraft-anda. Efter ca 3,5 timmar avgick vi med segern mot mörkrets makter. En mysig dag överlag, som avslutades med en härlig chokladtårta som fästmön bakat.

Idag blir det mest avkoppling hemma, och ikväll blir det härliga spareribs på amerikanskt vis till middag.

Melodifestival del utfyllnad

Gäsp. Så kan man i princip sammanfatta mina åsikter om veckans låtar. Det var i princip inget bidrag som stod ut särskilt mycket för mig, bara en hop halvdåliga till halvbra lättförglömliga melodier som framfördes mer eller mindre dåligt. Thérèse Anderssons halvoperalåt var småintressant och jag blev glad över att den gick vidare till andra chansen, men i övrigt kände jag att jag egentligen inte brydde mig så mycket. BWO tog sig som vanligt vidare med en hyfsad men förutsägbar låt, men att Frida gick vidare och Patrik Isacsson åkte ut väckte visst en hel del känslor. Det är alltid lika kul att se en massa personer som röstar på vilken låt som borde ha vunnit i stället för att rösta på den låt som ska vinna. Själv är jag bara glad att se återigen att man inte får en fribiljett till finalen bara för att man är en välkänd grupp eller artist. Isakssons låt var väl sådär, men Ainbusk och Escobar var båda ren dynga som inte förtjänade bättre än papperskorgen.

EDIT 1: Det verkar som om Thérèse Andersson har Nightwish som en inspirationskälla. Inte undra på att jag tyckte om den låten.

EDIT 2: Dagens citat, från Alexander Bard: ”Det finns två kön: Mustascher och kvinnor”

Cirque d'Estats-Unix

Eftersom alla i hela världen och deras mamma har bloggat om amerikanska presidentvalet kan väl jag också kasta in mina totalt irrelevanta funderingar. Först och främst kan jag säga att jag "stödjer" Barack Obama, mest då det helt enkelt är hans åsikter som stämmer bäst överrens med mina. Hillary Clinton har jag haft svårt för ända sen hon samarbetade med TV-spelsfiende och allmän galning Jack Thompson*. På Republicansidan har jag däremot rätt positiva känslor för John McCain; även om jag inte håller med dem flesta av hans personliga åsikter så har han sagt att dessa inte ska synas i legislationen. Han är allmänt för en liten regeringskraft (som Republicanerna egentligen ska vara) och mycket självständighet bland staterna, en ställning jag kan respektera. Om McCain faktiskt blir Republicanernas kandidat, vilket han förefaller bli, blir jag inte alltför ledsen om de skulle vinna, fast jag traditionellt alltid har hejat på Democraterna.

Nu på sistone har f ö primärvalen tagit ordentlig fart i medierna. Den sedvanliga smutskastningen har tagit fart på allvar, bland annat med plagiatanklagelser mot Obama, otrohetsanklagelser mot McCain, och nu senast slöserianklagelser mot Hillary. Hur mycket dessa struntsaker egentligen påverkar valet vet inte jag, men man har sett tidigare att det krävs extremt lite för att kullkasta en hel kampanj. I synnerhet anklagelserna mot McCain hoppas jag rinner ut i sanden, annars blir New York Times ännu ett exempel av hur vissa medier missbrukar sin maktställning.

Ni kanske anmärker på att jag inte nämnt Mike Huckabee överhuvudtaget. Det kan bero på att han är i mina ögon spritt språngande galen. Någon som vill ändra USA:s konstitution så att det mer efterliknar "Guds ord" är i alla fall inte direkt någon jag skulle vilja se som president. Eller politiker överhuvudtaget. Eller polis. Eller vaktmästare.


*Jack Thompson är en advokat som i åratal kämpat mot våld i TV-spel och TV-spel överhuvudtaget med allmänt oärliga och ibland gränsfall olagliga metoder. Han har flera gånger stått inför Florida Bar för att ha misskött sig. Scott Ramsoomair hade en intressant mailväxling som belyser hans retorik och metoder.

Hur ska ni ha det?

På sistone har det varit lite uppståndels över IOGT:s beslut att utesluta Åke Green ur föreningen. Med rätta, tycker jag själv. Även om Greens åsikter är vedervärdig dynga så har han ju rätt att ha den vedervärdiga dyngan, åtminstone i en politiskt obunden förening som IOGT. Nu verkar det som om föreningen skjutit sig i foten: de tappar en hel del medlemmar, särskilt i Kalmar. Rätt åt dem. Jag reagerade extra mycket på uttalandet från IOGT:s vice ordförande Anna Carlstedt:

"Rörelsen håller yttrandefriheten högt. Åke Green är välkommen tillbaka om han ändrar sina åsikter."

Ursäkta? Så yttrandefrihet är bra, så länge som ni inte ogillar åsikterna som yttras?

Jösses.

Melodifestival del den andra

Hoppsan. Carola gick visst inte till final. Inte direkt, i alla fall. Jag kan bara säga att jag är småimponerad över svenska folkets musiksmak den här gången. Fast ändå måste jag säga att i år så tyckte jag att Carola var rätt okej nu när hon var med Andreas Johnson. En lite småtrevlig låt sådär. Mycket bättre än den där Skenhelighet eller vad det nu hette för två år sen. Det kan visserligen bero på att resten av deltagarna igår kväll, förutom Sanna och härliga Scissor Si- ähjagmenar Bröderna Rongedal, var totalt usla. Sällan har jag hört en sådan samling talanglöshet som i första halvan av programmet igår. Ola kunde knappt hålla en ton, The Nicole brölade som en utländsk affärskvinna på karaoke, och Lindh och Schöld mesade fram sina låtar med den där hesa monotona dyngrösten som visst blivit så populär bland manliga sångare nuförtiden. Sen har vi förstås Andra Generationen, som var kvällens obligatoriska tramslåt, men som denna gång inte ens belönades med en Andra Chansen-biljett.

Bra jobbat, Sverige! Jag hoppas bara att denna oförutsedda kvalitetshöjningen i opinionen fortsätter ända till final.

Fel? Vilka fel?

Enligt en ny rapport så är 16% av Microsofts XBox 360-maskiner defekta, så att de slutar fungera helt när de får ett "red ring of death" (eller RROD om man befinner sig på spelforum). Detta är en upprörande hög siffra, i synnerhet för oss gamers i den lite äldre generationen som har blivit van vid konsoller (främst Nintendos) som i princip tål fall från yttre stratosfären. Det är nog rätt många som än idag har en fullt fungerande NES på vinden. Därför känns det lite surt så där att lägga ner tid och penger på en konsoll som med relativt stor sannolikhet kommer att drabbas av härdsmälta inom ett år.

Microsoft, som det dynamiska ansvarstagande företag det är, verkar välja att helt enkelt ignorera problemet. Nämnas bör i för sig att de har en välfungerande kundsupport och ska enligt utsago ersätta trasiga konsoller utan större besvär, men spelarna borde inte behöva utsättas för det till att börja med.

Det är lite synd, för det finns en del intressanta spel på konsollen. Men jag är inte intresserad av att köpa en om inte Microsoft kan uppnå bättre maskinkvalité än en Ford Pinto. Fast lika bra är väl det, för jag hinner knappt med alla bra spel på min Wii, DS och PS2.

Bu och... bu?

Schlagerfjollan i mig gör att jag bara måste kommentera på gårdagens premiärresultat. Som vanligt var det för det mesta en kavalkad av medioker plastmusik, med bara några glimtar av inte-lika-mörkt. Bäst (vilket inte säger så mycket egentligen) var i min mening Line of Fire, fast att kalla det för hårdrock som vissa gör är ungefär som att kalla maten från ens lokala pizzeria äkta italiensk kost. Det kan i för sig vara en anledning till att den inte klarade sig vidare direkt: gemene man tyckte att den var "för hård" och hårdrocksfansen tyckte att den var för mesig (eller kollar inte på schlager till att börja med).

Mest övervärderad måste vara Amy Diamond. Jag kan inte för mitt liv se varför folk var så förtjusta i det. Kan de måhända ha röstat på "den söta lilla tjejen" och inte på låten i sig? För hur någon kan tycka om den tramsiga högstadiediskopopen, som inte ens var särskilt väl framförd? När jag hörde hennes patetiska försök till wailande tänkte jag snanare på grodors parningsläte.

Men hon är ju bara 15! Man måste ha överseende med hennes totala brist på talang!

Anyway, en låt som jag tyckte om men som aldrig hade en chans var Lullaby. Den påminde mig lite om en mysig ballad från en Bond-film. Men att den skulle gå vidare visste jag var lika sannolikt som att Göran Persson skulle skaffa piga. (Vääänta lite nu...)

I Love Europe låter jag gå utan kommentarer, förutom faktumet att den gick vidare ännu en gång belyser den lekfulla allvarsbefriade inställning som (rätteligen) omgärdar Melodifestivalen.

Tanzen!

Bu och bä

I ett relativt gammalt inlägg vädrade jag mina åsikter om dagens bioupplevelse, och nu har SF gett ytterligare en anledning att ogilla deras verksamhet. Genom att sätta käppar i hjulet för biotider.se för att de ville att folk "skulle se deras förstasida först" visar SF dels en allmänn okunnighet om hur internet och marknadsföring fungerar och dels den sedvanliga bufflighet man brukar se hos monopolföretag. Det känns som om det kommer att bli många år tills jag besöker en biograf igen. (Via Johanna via Basse.)

I andra medianyheter har nu STIM föreslagit att nedladdning av musik ska bli laglig. Detta ska ske med hjälp av en frivillig extraavgift på internetabonnemanget. Även om jag tror att många kommer att fortsätta att ladda ner musik utan extraavgiften, så är det bra att de ger en sån möjlighet. Det tyder på lyhördhet och kompromissvilja. Sen är det avgörande förstås frågan om exakt hur hög den avgiften blir.

Slut på spekulationer

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om det uppkommande Wii-spelet Super Smash Bros. Brawl. Spelet släpps i Japan nu i dagarna, och den kompletta rollistan har äntligen blivit allmänt känt. Det har sannerligen blivit några överraskningar, men även några besvikelser. Det är många som exempelvis trodde att Midna från Twilight Princess eller Krystal från Star Fox Adventures skulle fylla på den annars fåtaliga samlingen kvinnliga karaktärer. I stället får vi nöja oss med Wolf O'Donnell (ännu en klonkaraktär, f ö) och Link i Windwaker-stil.

Man får nog vara rätt nöjd ändå. Det verkar finnas gott om intressanta nya karaktärer att prova på, som redan tidigare kända Snake och Sonic, Olimar från Pikmin, diverse nya Pokémon, och bisarrt nog det gamla NES-tillbehöret ROB.

Spelet har ännu inte fått lanseringsdatum i Europa, men vi får hoppas att det inte blir mycket senare än USA-releasen i mars.

Spontant = roligare

För de som inte vet pågår just nu en strejk i USA. Writers Guild, alltså facket för författare inom medievärlden, gick i november ut i strejk vilket innebär att många serieproduktioner fick kortas av eller avbrytas helt. Ett område där detta märktes extra mycket var i talk shows, exempelvis David Letterman och Jay Leno, som fick läggas ner i princip omedelbart då de är beroende av dagsfärska manus.

Efterhand har dock vissa börjat sända igen, fortfarande utan manusförfattare. Detta märks väldigt mycket i Late Night with Conan O'Brien (som är den jag gillar mest), som på sistone kört utan något förskrivet material överhuvudtaget. Resultatet är, i min mening, roligare än det var förut. Det är spontant, det är påhittigt, och det är genuint kul. Detta anmärkte jag mest på härom kvällen, då de började sända äldre avsnitt igen av någon anledning. De skrivna skämten tyckte jag var mest bara tramsiga formelskrivna klichéer. Jag har bara aldrig tänkt på det så mycket förr eftersom det inte fanns något att jämföra med.

Egentligen vill jag att strejken ska ta slut snart, då andra program som jag gillar som Heroes och House blir lidande. Samtidigt känns det som om vissa program klarar sig bättre utan dem. Snacka om kluvet...