Nostalgi-gaming

På sistone har jag struntat i nyare spel och i stället tillbringat tiden med lite äldre godbitar (dock inte jättegamla; spel från NES/SNES-eran spelar jag lite då och då när som helst, så det brukar inte vara värt att berätta om). Följande är inte direkt recensioner, för spelen är ganska erkända och har en ganska stor fanskara redan, så det är bara mina tankar när jag spelade om dem.

Först ut i min retrogaming var Vampire: The Masquerade - Bloodlines från 2004. VtM är ett populärt rollspelssystem där hela vampyrsamhällen lever dolda i den moderna världen. Bloodlines är ett PC-RPG med samma tema, där man spelar en nybliven vampyr som ska klara diverse uppdrag som man får från de olika faktionerna som kämpar om makten. Spelet i sig är egentligen väldigt buggigt med många problem, men en trogen skara fans har sett till att det finns gott om patchar till spelet som fixar och rentav förbättrar det. Dessa patchar uppdateras fortfarande än idag, vilket visar hur trogna fansen är spelet.

Det jag uppskattade väldigt mycket när jag spelade om det nu var just hur mycket variation det finns i hur man spelar. Varje klan som man kan spela som ger väldigt olika spelkänsla, och påverkar också till stor del hur man bemöts av andra karaktärer. När jag spelade genom spelet nu var jag en Tremere - en som bemästrar särskild blodmagi. Jag var väldigt skicklig i strid, men att smyga förbi vakter jag inte skulle döda var svårare. Jag påbörjade sedan en ny omgång som en Nosferatu - ohyggligt fula men väldigt bra på att ta sig förbi fiender obemärkt. Skillanden var väldigt tydlig. Det finns dessutom ett halvdussin andra klaner som alla har sina egenheter. Den stora variationen är en förklaring till att spelet fortfarande spelas om och om av trogna fans.

Det andra spelet jag spelade var det lite mer välkända Final Fantasy VII från 1997. Eftersom spelet numera finns i "HD-version" på Steam tänkte jag att det kunde vara kul att spela igen. Det finns egentligen inte så mycket att säga om spelet som inte redan sagts av otaliga andra, utan att det - den primitiva grafiken och en del tvivelaktiga översättningar till trots - fortfarande är ett väldigt bra spel. Storyn är episk, spelmekaniken är utmärkt och man gillar karaktärerna. Och ja, jag klarade alla "Weapons" i denna genomspelning.

Vi får se vad det blir härnäst. Det känns rätt bra att varva gammalt och nytt, och för närvarande är mycket av min tid ägnad åt Terraria, som visar sig vara en fantastiskt duktig tidsslukare trots sin enkelhet.

Ogenomtänkta förändringar

Jahaja. Nu börjar vi se indikationer på att regeringens idé om att arbetslösa ska aktivitetsrapportera varje månad kanske inte var så genomtänkt. Arbetslösa, som ju redan har det dåligt ekonomiskt, riskerar att a-kassan uteblir eller blir försenad, både a-kassorna och Arbetsförmedlingen får mer att göra administrativt utan att resurser tillförts för ändamålet, och arbetssökande är oroliga för att man inte vet om man når upp till de odefinierade kriterierna för att man ska få sina pengar.

Systemet är egentligen feltänkt från början. Varje arbetssökandes situation är unik, och att försöka standardisera allt på det här viset skapar mer problem än det löser. Man får också effekten som framgår i artikeln, då en arbetslös säger att "han har sökt allt från kyrkovaktmästare- till fritidsledarjobb, oavsett om han har utbildning för jobbet eller inte." Här ser vi ett grundproblem i arbetsmarknaden idag. Företag drar sig för att annonsera ut arbeten för de vet att de får 400+ ansökningar, som kostar mycket tid och pengar att gå genom. Att hetsa folk att söka arbeten de inte är kvalificerade för bidrar ytterligare till detta. I slutändan kommer tillsättningarna att ta längre tid, folk med fel kompetens kommer att anställas och det kan bli ännu svårare för arbetsgivare att hitta folk för de vågar inte annonsera.

Regeringen har inget gott facit för sin arbetsmarknadspolitik, och det här systemet gör allt värre, inte bättre. Gör om, gör rätt!

Arbetsförmedlingen och jag, del III

Minns ni det där jag sa om personligt besök i slutet på september? det var visst också helt fel. Det verkar som om Arbetsförmedlingen har kommit på att det där med att prata med arbetslösa är alldeles för deprimerande, så de struntar helt enkelt i det. Det som i stället hände när min handlingsplan skulle uppdateras var att min "handledare" skickar mig en blankett med en massa frågor om min situation, som jag fyller i och skickar tillbaka. Hon skickar sedan i sin tur tillbaka handlingsplanen baserat på detta (läs: skriver rakt av vad jag skrev fast med mer stavfel), svarar på några frågor jag inte ställde samt bifogar ett par jobb som jag borde söka.

Låt oss kolla på dessa jobb! Det första var ett kundtjänstarbete. Jag har visserligen viss erfarenhet av det och kan tänka mig att jobba med det, men inte om det är fokus på sälj. Jag är nämligen totalt oduglig på det, mår dåligt av det och har sagt till henne rakt ut att det är det enda jag inte kan tänka mig att arbeta med. Så jag får givetvis ett förslag till "Säljande kundtjänstarbetare" där man i beskrivningen ska "brinna för sälj". Jojo!

Det andra då? Det var betydligt mer tänkbart för mig och var en förvaltningssekreterare vid Olofsströms kommun. (En bit bort, men jag kan flytta om så behövs.) Problemet här var att det står rakt ut i kvalifikationerna att man ska ha högskoleutbildning inom förvaltning eller dylikt. Jag vet av erfarenhet att offentliga arbetsplatser är benhårda med de formella kraven och att det aldrig skulle gå. Det verkar dock inte min "handledare" veta!

Eller så bryr hon sig bara inte.

Att de inte skäms! Någon yrkesstolthet verkar inte finnas någonstans, för det visas noll intresse för min personliga situation eller mina behov. Kompetens och kunnande verkar inte vara krav heller. Jag kan inte heller förstå att det här nya systemet där de undviker personliga besök skulle skapa mindre jobb, för det blir bara missförstånd, fel och en jävla massa brev som skickas fram och tillbaka. Gah!